satansmusik

Låtlista:

1. Commando
2. The Wolfpack
3. Black Crow on a Tombstone
4. Die By My Hand
5. My Skin is Cold (albumversion)
6. The Sign of the Trident
7. Last Man Standing
8. Den Siste

Satyricon är äntligen tillbaka med en ny platta. Satyr, och hans skötebarn har vart inne i branchen ett bra tag och hunnit med ett par riktiga klassiker. Om du tycker att förra plattan, now, diabolical, sög pga att den inte var tillräckligt bm (black metal), finns det en chans att du kommer intala dig själv att även den här skivan är värdelös.

 The age of nero känns vid första lyssningen som om det skulle vara en fortsättning på tidigare nämnd skiva. Men ack så fel även jag kan ha. Första spåret, Commando, kastar en in i stenhård, relativt monoton och iskall metal. Och för att oförtjänt dra skivan i korta drag fortsätter den i samma stil. Men det som lyfter plattan, upp till de riktigt bra sådana, är att alla låtar på något sätt utmärker sig. Riffet i The wolfpack, som i mina öron låter som ett upphottat barnprogramsintro (kanske inte riktigt, men ändå är det något lekfullt över det), klippt och skuret med en motorsåg. Black crow, är helt enkelt riktigt jävla tung, årets vinterplåga kanske? (I min mp3)

 Refrängerna i låtarna är väldigt centrerade, man blir överöst med grymma "one liners" som tillsammans med Satyrs röst får en att vilja brista ut i allsång. Vad ska man säga? Plattan växer för varje lyssning, och den är redan i mina ögon hur bra som helst. Den förra var vår, denhär är iskall vinter. Det enda negativa jag kommer på är att My skin is cold, som redan släppts på en ep, är med på skivan. Dock så ska den vara annorlunda mixad eller något sådant. Låten är inte dålig, så man ska inte klaga alltför mycket.

Visst är det mysigt med lite norska i form av "den siste" låten?