Dead Forest, mitt nya projekt.
Jag har precis startat en myspace för ett litet projekt jag pillar med om dagarna, Dead Forest. en låt har lagts upp och den är tänkt att vara intro till ett album. Lyssna gärna och lämna en kommentar, säg exakt vad du tycker.
Ha överseende med designen, det är inte min starka sida på myspace.
http://www.myspace.com/deadforestofsweden
Ha överseende med designen, det är inte min starka sida på myspace.
http://www.myspace.com/deadforestofsweden
Hultsfred
Nu har man tagit sig igenom sitt femte Hultsfred i rad och en sak står klart, det var fan bättre förr.
Onsdag:
Första spelningen som besöktes var Dropkick Murphys. Vi satt i mittbaren och drack och lyssnade på hawaiispelningen som borde vart på en mindre scen (som nästan alla andra Hawaiiband i år). Ljudet var kasst, sång, gitarr blev en gröt. Worker's song och Johnny I hardly knew ya bjöds vi på, men det var mycket utfyllnad och det blev ingen The Dirty Glass till min besvikelse. Spelningen var nog bättre för de största Dropkickfansen, vi andra blev nog ganska likgiltiga till spelningen.
Torsdag:
Nu var det dags för Raubtier, festivalens höjdpunkt i mitt tycke, både före och efter spelningen. De spelade på en liten scen och plöjde igenom sina låtar från deras enda skiva, och det finns inga utfyllnadsspår här inte och det är fan så det ska vara. Mellansnacket var nästan omöjligt att förstå med skogshuggar-Hulkoffs dialekt, och det ökar bara charmigheten hos bandet. Att basisten ser mer ut som en från the Poodles eller nått liknande får man helt enkelt acceptera när han spelar sönder sin tjockaste sträng. En bra spelning, och det var riktigt kul att få se dem live.
Fredag:
Nu var det tänkt att man skulle skriva lite om Lillasyster men teater-scenen var full och man kom inte in. Känns inte som om jag missade allt för mycket då de inte är ett favoritband. Dock så är det rätt illa att en konsert kan bli så full på en festival så inte alla som vill får se konserten, men återkommer till det lite längre ner.
Senare på kvällen bjöds vi på the Sounds, ett band som alltid är trevligt att lyssna på och även se. Alla som sett dem live vet antagligen även hur den här spelningen var, vi bjöds på lite nya låtar, men det är de två förra skivorna som dominerar spelningen och vi bor fortfarande inte i Amerika.
För första gången gav jag Timbuktu en ärlig chans, och jag gick på hans Hawaiispelning. Tyvärr så är det nästan bara "Alla vill till himlen" som håller en riktigt bra nivå, och resterande material blir mest segt. Han drog även upp Promoe på scen.
Lördag:
Dagens första uppdrag på festivalområdet var att köpa mat, då passade jag på att gå förbi Promoes spelning på hawaii, såg väl en halv låt, men hörde på avstånd att han körde lite från Nationalteaterns barn av vår tid och det var väl okej.
Slagsmålsklubben såg jag för första gången och musiken var ganska tråkig och enformig. Mellansnacket däremot håller världsklass och att försöka återge det här känns orättvist mot både er och SMK. De hade i alla fall som mål med livet att skicka upp så mycket skaldjur ut i rymden som möjligt med ballonger. Under konserten skickades ett ostron, en havskräfta (Heja Göteborg), en böckling och till sist sextio spänn upp.
Sista spelningen blev i år Thåström och den var riktigt bra, vi stod långt bak och då passade de på att inte använda storbildsskärmarna, men ganska snabbt stod det klart att ljusshowen som vi bjöds på gjorde det förlåtet. Även ljudet var helt fantastiskt och jag är nöjd att jag stannade kvar för att se honom.
Övrigt om festivalen:
Som arrangör är rockparty riktigt bra, det är nära mellan camping och festivalområde, det finns många vattenstationer och till bajamajorna var det aldrig någon kö. Hela den biten är så bra som en festival ska vara just där, men när det kommer till det lite mer viktigta, nämnligen musiken, är det betydligt sämre. Årets Hawaiiband är för det mesta knappt pampasband och metalen lyser med sin frånvaro på alla scenerna. Scenerna (och deras publikkapacitet) är följande: Hawaii (25 000), Pampas (18 000), Teater (1500), Stora dans (650) och till sist Rookie (300). Storleksskillnaden mellan Pampas och teater är på tok för stor vilket gör att många band kommer i kläm t. ex. Lillasyster.
Nu återstår det att se hur Hultsfred klarar sig efter årets festival, för ja, de gick back i år igen då de inte verkar inte vilken musik som gäller (kolla bara 05).
Onsdag:
Första spelningen som besöktes var Dropkick Murphys. Vi satt i mittbaren och drack och lyssnade på hawaiispelningen som borde vart på en mindre scen (som nästan alla andra Hawaiiband i år). Ljudet var kasst, sång, gitarr blev en gröt. Worker's song och Johnny I hardly knew ya bjöds vi på, men det var mycket utfyllnad och det blev ingen The Dirty Glass till min besvikelse. Spelningen var nog bättre för de största Dropkickfansen, vi andra blev nog ganska likgiltiga till spelningen.
Torsdag:
Nu var det dags för Raubtier, festivalens höjdpunkt i mitt tycke, både före och efter spelningen. De spelade på en liten scen och plöjde igenom sina låtar från deras enda skiva, och det finns inga utfyllnadsspår här inte och det är fan så det ska vara. Mellansnacket var nästan omöjligt att förstå med skogshuggar-Hulkoffs dialekt, och det ökar bara charmigheten hos bandet. Att basisten ser mer ut som en från the Poodles eller nått liknande får man helt enkelt acceptera när han spelar sönder sin tjockaste sträng. En bra spelning, och det var riktigt kul att få se dem live.
Fredag:
Nu var det tänkt att man skulle skriva lite om Lillasyster men teater-scenen var full och man kom inte in. Känns inte som om jag missade allt för mycket då de inte är ett favoritband. Dock så är det rätt illa att en konsert kan bli så full på en festival så inte alla som vill får se konserten, men återkommer till det lite längre ner.
Senare på kvällen bjöds vi på the Sounds, ett band som alltid är trevligt att lyssna på och även se. Alla som sett dem live vet antagligen även hur den här spelningen var, vi bjöds på lite nya låtar, men det är de två förra skivorna som dominerar spelningen och vi bor fortfarande inte i Amerika.
För första gången gav jag Timbuktu en ärlig chans, och jag gick på hans Hawaiispelning. Tyvärr så är det nästan bara "Alla vill till himlen" som håller en riktigt bra nivå, och resterande material blir mest segt. Han drog även upp Promoe på scen.
Lördag:
Dagens första uppdrag på festivalområdet var att köpa mat, då passade jag på att gå förbi Promoes spelning på hawaii, såg väl en halv låt, men hörde på avstånd att han körde lite från Nationalteaterns barn av vår tid och det var väl okej.
Slagsmålsklubben såg jag för första gången och musiken var ganska tråkig och enformig. Mellansnacket däremot håller världsklass och att försöka återge det här känns orättvist mot både er och SMK. De hade i alla fall som mål med livet att skicka upp så mycket skaldjur ut i rymden som möjligt med ballonger. Under konserten skickades ett ostron, en havskräfta (Heja Göteborg), en böckling och till sist sextio spänn upp.
Sista spelningen blev i år Thåström och den var riktigt bra, vi stod långt bak och då passade de på att inte använda storbildsskärmarna, men ganska snabbt stod det klart att ljusshowen som vi bjöds på gjorde det förlåtet. Även ljudet var helt fantastiskt och jag är nöjd att jag stannade kvar för att se honom.
Övrigt om festivalen:
Som arrangör är rockparty riktigt bra, det är nära mellan camping och festivalområde, det finns många vattenstationer och till bajamajorna var det aldrig någon kö. Hela den biten är så bra som en festival ska vara just där, men när det kommer till det lite mer viktigta, nämnligen musiken, är det betydligt sämre. Årets Hawaiiband är för det mesta knappt pampasband och metalen lyser med sin frånvaro på alla scenerna. Scenerna (och deras publikkapacitet) är följande: Hawaii (25 000), Pampas (18 000), Teater (1500), Stora dans (650) och till sist Rookie (300). Storleksskillnaden mellan Pampas och teater är på tok för stor vilket gör att många band kommer i kläm t. ex. Lillasyster.
Nu återstår det att se hur Hultsfred klarar sig efter årets festival, för ja, de gick back i år igen då de inte verkar inte vilken musik som gäller (kolla bara 05).
Hultsfred
Imorgon bär det av till de småländska skogarna och dess skötebarn Hultsfredsfestivalen som i år bjuder på förvånansvärt dålig musik. Raubtier är väl de enda jag riktigt lyssnar på som ska dit. Återkommer med en liten artikel om deras spelning när jag är tillbaka här igen.
Stridsmenn - Stridsmenn
Låtlista:
1. Nattestid
2. Saar
3. Den Sorte Sti
4. Boldvatn
5. Sortsorg Vinters Skjebne
6. Ondskapen Selv
7. Dod
Norska Stridsmenn, bestående av Arnjeir som även tar hjälp av två gästmusiker, försöker med en här skivan att återvända till den black-metal 90-talets mitt bjöd på.
För mig känns skivan alldeles för långsam för att passa in där. Trummorna bjuder bara på väldigt enkla komp som är allt för snarlika och inte säkrsilt exalterande. Jag antar att Arnjeirs starka sida inte är trummor och det hade vart bättre med någon annan där, som kunde sköta dem. Värt att nämna är dock att sättet han spelar på passar in väldigt bra på "Saar" och "Ondskapen Selv" skivans, i mitt tycke, bästa låtar. Tyvärr håller inte resten av skivan samma klass och det känns som om jag alltför ofta hoppar över en del låtar. Låtarna på skivan har lika tempo, något som gör att allt lätt försvinner i mängden.
Sången har tyvärr lite för mycket effekter pålagda, något som tar bort det personliga i rösten och gör det hela mindre levande.
Skivan i helhet är helt okej, varken mer eller mindre, "Saar"och "Ondskapen Selv"kommer dock att spelas flitigt i mina högtalare en bra tid framöver.
1. Nattestid
2. Saar
3. Den Sorte Sti
4. Boldvatn
5. Sortsorg Vinters Skjebne
6. Ondskapen Selv
7. Dod
Norska Stridsmenn, bestående av Arnjeir som även tar hjälp av två gästmusiker, försöker med en här skivan att återvända till den black-metal 90-talets mitt bjöd på.
För mig känns skivan alldeles för långsam för att passa in där. Trummorna bjuder bara på väldigt enkla komp som är allt för snarlika och inte säkrsilt exalterande. Jag antar att Arnjeirs starka sida inte är trummor och det hade vart bättre med någon annan där, som kunde sköta dem. Värt att nämna är dock att sättet han spelar på passar in väldigt bra på "Saar" och "Ondskapen Selv" skivans, i mitt tycke, bästa låtar. Tyvärr håller inte resten av skivan samma klass och det känns som om jag alltför ofta hoppar över en del låtar. Låtarna på skivan har lika tempo, något som gör att allt lätt försvinner i mängden.
Sången har tyvärr lite för mycket effekter pålagda, något som tar bort det personliga i rösten och gör det hela mindre levande.
Skivan i helhet är helt okej, varken mer eller mindre, "Saar"och "Ondskapen Selv"kommer dock att spelas flitigt i mina högtalare en bra tid framöver.
Funeral Mist på tradera
Jag har lagt upp två Funeral Mist-vinyler på Tradera
Maranatha (First press)
http://www.tradera.com/Funeral-Mist-Maranatha-Dubbel-LP-Forsta-pressen-Marduk--auktion_94981007
och
Devilry (noevdias release)
http://www.tradera.com/FUNERAL-MIST-Devilry-LP-marduk-watain-mayhem-Black-Metal-auktion_94980396
Buda på som aldrig förr, eller något....
Maranatha (First press)
http://www.tradera.com/Funeral-Mist-Maranatha-Dubbel-LP-Forsta-pressen-Marduk--auktion_94981007
och
Devilry (noevdias release)
http://www.tradera.com/FUNERAL-MIST-Devilry-LP-marduk-watain-mayhem-Black-Metal-auktion_94980396
Buda på som aldrig förr, eller något....
