Motörhead - Konsert i Scandinavium
Det är med rätt så stora förväntningar jag går in i Scandinavium, det känns som att det kan bli en riktigt bra spelning. Med en ny och bra platta i ryggen borde de gamla gubbarna i Motörhead vara något sådär unga på nytt tycker man.
När de kliver ut på scen och drar igång spelningen slår det mig ganska fort att de verkar väldigt omotiverade ut, speciellt Phil Campbell, som lite smånonchalant tuggar tuggumi med öppen mun och ser allmänt ointresserad ut. Lemmy kan ju inte precis springa omkring med både bas och mickställ så självklart får han hålla sig på sin plats, men helheten känns så himla tam. Det känns lite som om de drar av ett par låtar på rutin. Det låter fortfarande bra, men man äter ju lite med ögonen också!
Ljudet måste jag också klaga på, jag brukar vara den som tycker att konserter har alldeles för låga ljudvolymer, ibland kan man ju stå längst fram vid staketet och småprata. Men igår var det tvärtom, sjukt jävla högt, någon gräns måste brutits känns det som.
I övrigt tycker jag att låtvalet var lite sisådär. Jag är ju inte den som plöjt igenom alla deras plattor frenetiskt, men jag saknade några personliga favoriter. Och det spelades bara en (!) låt från den nya skivan, en skiva som håller bra klass (vilket andra lite äldre artister verkar ha svårt med *host*metallica*host*). Runaround man och Heroes hade jag gärna sett.
Men är det vinter och lång tid mellan intressanta spelningar får man ta vara på det som finns, och ja, trumsolot var bra, det började nästan lukta lite Safri duo ett tag!
När de kliver ut på scen och drar igång spelningen slår det mig ganska fort att de verkar väldigt omotiverade ut, speciellt Phil Campbell, som lite smånonchalant tuggar tuggumi med öppen mun och ser allmänt ointresserad ut. Lemmy kan ju inte precis springa omkring med både bas och mickställ så självklart får han hålla sig på sin plats, men helheten känns så himla tam. Det känns lite som om de drar av ett par låtar på rutin. Det låter fortfarande bra, men man äter ju lite med ögonen också!
Ljudet måste jag också klaga på, jag brukar vara den som tycker att konserter har alldeles för låga ljudvolymer, ibland kan man ju stå längst fram vid staketet och småprata. Men igår var det tvärtom, sjukt jävla högt, någon gräns måste brutits känns det som.
I övrigt tycker jag att låtvalet var lite sisådär. Jag är ju inte den som plöjt igenom alla deras plattor frenetiskt, men jag saknade några personliga favoriter. Och det spelades bara en (!) låt från den nya skivan, en skiva som håller bra klass (vilket andra lite äldre artister verkar ha svårt med *host*metallica*host*). Runaround man och Heroes hade jag gärna sett.
Men är det vinter och lång tid mellan intressanta spelningar får man ta vara på det som finns, och ja, trumsolot var bra, det började nästan lukta lite Safri duo ett tag!
Kommentarer
Trackback
