Dött?
För tillfället känns det helt dött på musikfronten. Nu släpps det inte några intressanta skivor alls. Däremot är Månegarm i studion, och enligt dem själva så spelar de in sin bästa platta hitintills. Rammstein är även dem i studion, (i USA, vad gick fel?). I ren protest måste man kanske behöve recensera något gammalt och dammigt, kanske...
Så var Peace and love-biljetten säkrad.
Jag tyckte att det nu var lika bra att köpa biljetten, då det känns som om P&L i sommar kan bli riktigt grymt.
Jag har för mig att de ska byta ut förra årets lite misslyckade campingområde till ett större och bättre. Men det är framförallt banden som lockar, och det är ju många fler som ska bokas.
Jag har för mig att de ska byta ut förra årets lite misslyckade campingområde till ett större och bättre. Men det är framförallt banden som lockar, och det är ju många fler som ska bokas.
Peace and love levererar!
Peace and love gör det som Hultsfred (rockparty) inte gör, de vågar boka lite hårdare akter. Vi snackar inte old school-bm men ändå en bra bit på vägen, och framförallt sjukt bra band. Vad sägs om Satyricon, Volbeat, Pain och Turbonegro? Låter som en bra start nu innan jul.
Motörhead - Konsert i Scandinavium
Det är med rätt så stora förväntningar jag går in i Scandinavium, det känns som att det kan bli en riktigt bra spelning. Med en ny och bra platta i ryggen borde de gamla gubbarna i Motörhead vara något sådär unga på nytt tycker man.
När de kliver ut på scen och drar igång spelningen slår det mig ganska fort att de verkar väldigt omotiverade ut, speciellt Phil Campbell, som lite smånonchalant tuggar tuggumi med öppen mun och ser allmänt ointresserad ut. Lemmy kan ju inte precis springa omkring med både bas och mickställ så självklart får han hålla sig på sin plats, men helheten känns så himla tam. Det känns lite som om de drar av ett par låtar på rutin. Det låter fortfarande bra, men man äter ju lite med ögonen också!
Ljudet måste jag också klaga på, jag brukar vara den som tycker att konserter har alldeles för låga ljudvolymer, ibland kan man ju stå längst fram vid staketet och småprata. Men igår var det tvärtom, sjukt jävla högt, någon gräns måste brutits känns det som.
I övrigt tycker jag att låtvalet var lite sisådär. Jag är ju inte den som plöjt igenom alla deras plattor frenetiskt, men jag saknade några personliga favoriter. Och det spelades bara en (!) låt från den nya skivan, en skiva som håller bra klass (vilket andra lite äldre artister verkar ha svårt med *host*metallica*host*). Runaround man och Heroes hade jag gärna sett.
Men är det vinter och lång tid mellan intressanta spelningar får man ta vara på det som finns, och ja, trumsolot var bra, det började nästan lukta lite Safri duo ett tag!
När de kliver ut på scen och drar igång spelningen slår det mig ganska fort att de verkar väldigt omotiverade ut, speciellt Phil Campbell, som lite smånonchalant tuggar tuggumi med öppen mun och ser allmänt ointresserad ut. Lemmy kan ju inte precis springa omkring med både bas och mickställ så självklart får han hålla sig på sin plats, men helheten känns så himla tam. Det känns lite som om de drar av ett par låtar på rutin. Det låter fortfarande bra, men man äter ju lite med ögonen också!
Ljudet måste jag också klaga på, jag brukar vara den som tycker att konserter har alldeles för låga ljudvolymer, ibland kan man ju stå längst fram vid staketet och småprata. Men igår var det tvärtom, sjukt jävla högt, någon gräns måste brutits känns det som.
I övrigt tycker jag att låtvalet var lite sisådär. Jag är ju inte den som plöjt igenom alla deras plattor frenetiskt, men jag saknade några personliga favoriter. Och det spelades bara en (!) låt från den nya skivan, en skiva som håller bra klass (vilket andra lite äldre artister verkar ha svårt med *host*metallica*host*). Runaround man och Heroes hade jag gärna sett.
Men är det vinter och lång tid mellan intressanta spelningar får man ta vara på det som finns, och ja, trumsolot var bra, det började nästan lukta lite Safri duo ett tag!
Hultsfred följer sina egna fotspår
De senaste åren har det gått lite halvkasst för Hultsfredsfestivalen, inför nästa sommars festival snackades det om att förnya sig. Men än så länge är det de svenska popartisternas festival, i år igen. Glömde visst säga att de bokat sonic syndicate! Lika spännande som att kolla på en tvättmaskin som är avstängd och lika originellt som att åka till Aya napa.
RAUBTIER, Sveriges nästa smäll?
Jag stötte på det här bandet på deras myspace, de har bara lagt upp två låtar, men fan vad det känns rätt. De lirar en tung industriemetal och sjunger på svenska, med en skön dialekt.
Man kan ju inte göra annat än att dra paralleller med tyskarna i Rammstein, och Raubtier är tyska för ordet rovdjur. Men i tider då Rammstein verkar bli vekare, så får det gärna komma in färskt material! RAUBTIER själva skriver på sin myspace att de är influearade av antivåld, antirasism och pro rock.
Jag väntar på deras debutskiva som tydligen är på väg.
http://www.myspace.com/raubtiermusic
Man kan ju inte göra annat än att dra paralleller med tyskarna i Rammstein, och Raubtier är tyska för ordet rovdjur. Men i tider då Rammstein verkar bli vekare, så får det gärna komma in färskt material! RAUBTIER själva skriver på sin myspace att de är influearade av antivåld, antirasism och pro rock.
Jag väntar på deras debutskiva som tydligen är på väg.
http://www.myspace.com/raubtiermusic
Thyrfing - Hels vite
Låtlista:
1 En Sista Litania
2 Från Stormens Öga
3 Isolation
4 Hels Vite
5 Griftefrid
6 Becoming The Eye
7 Tre Vintrar Två Solar
Thyrfing, sveriges kanske lerigaste och blodigaste vikingmetalband har i år släppt en ny skiva.
Både sångaren Thomas Väänänen och gitarristen Henrik Svegsjö har ju hoppat av bandet, och sången axlas nu av Jens Rydén.
Innan Hels vite släptes var jag ganska orolig för att det skulle låta som ett helt nytt band, och nu när man lyssnat på skivan ett tag vet man svaret. I mina öron är den det mörkaste Thyrfing har gjort, det kan låta som enbart en komplimang, men så är inte fallet. Det finns många band som sköter den rollen relativt bra, och jag gillar helt klart Thyrfings egna sound. Viking/folk/black-metal passar mig som handen i handsken, och att se dem skala av mycket från folkmetalen berör mig djupt.
Hur är nya sångaren då? Han levererar och är allmänt bra på det han gör. Rydén ska man inte klaga på, snarare tvärtom, men han har inte Väänänens röst, som på något sätt är (var?) en väldigt viktig ingrediens. Rydén som är gammal Naglfarsångare låter (inte helt häpnandsväckande) ganska mycket Naglfar.
Låtarna är rätt okej, men det känns som om skivan passerar förbi lite för lätt för att den ska bli riktigt bra. Än så länge kategoriserar jag den som enbart bra, men det kanske ändras med tiden?
Den starkaste låten på skivan är nog titelspåret, Giftefrid är också riktigt bra, det finns tyngd i den låten, men jag lovar att det hade gått att kräma ut mer ur gitarrerna! Tre vintrar Två solar avslutar på ett värdigt sätt en skiva som är bra, men lite av en besvikelse. Hade det vart ett annat band som släppt den hade jag vart mer nöjd, men Thyrfing är Thyrfing, och vart är då flöjtarna?!
Mina sista frågor är, hur bra leverarer Thyrfing sina gamla låtar live och kommer de överträffa Vansinnesvisor någon gång?
1 En Sista Litania
2 Från Stormens Öga
3 Isolation
4 Hels Vite
5 Griftefrid
6 Becoming The Eye
7 Tre Vintrar Två Solar
Thyrfing, sveriges kanske lerigaste och blodigaste vikingmetalband har i år släppt en ny skiva.
Både sångaren Thomas Väänänen och gitarristen Henrik Svegsjö har ju hoppat av bandet, och sången axlas nu av Jens Rydén.
Innan Hels vite släptes var jag ganska orolig för att det skulle låta som ett helt nytt band, och nu när man lyssnat på skivan ett tag vet man svaret. I mina öron är den det mörkaste Thyrfing har gjort, det kan låta som enbart en komplimang, men så är inte fallet. Det finns många band som sköter den rollen relativt bra, och jag gillar helt klart Thyrfings egna sound. Viking/folk/black-metal passar mig som handen i handsken, och att se dem skala av mycket från folkmetalen berör mig djupt.
Hur är nya sångaren då? Han levererar och är allmänt bra på det han gör. Rydén ska man inte klaga på, snarare tvärtom, men han har inte Väänänens röst, som på något sätt är (var?) en väldigt viktig ingrediens. Rydén som är gammal Naglfarsångare låter (inte helt häpnandsväckande) ganska mycket Naglfar.
Låtarna är rätt okej, men det känns som om skivan passerar förbi lite för lätt för att den ska bli riktigt bra. Än så länge kategoriserar jag den som enbart bra, men det kanske ändras med tiden?
Den starkaste låten på skivan är nog titelspåret, Giftefrid är också riktigt bra, det finns tyngd i den låten, men jag lovar att det hade gått att kräma ut mer ur gitarrerna! Tre vintrar Två solar avslutar på ett värdigt sätt en skiva som är bra, men lite av en besvikelse. Hade det vart ett annat band som släppt den hade jag vart mer nöjd, men Thyrfing är Thyrfing, och vart är då flöjtarna?!
Mina sista frågor är, hur bra leverarer Thyrfing sina gamla låtar live och kommer de överträffa Vansinnesvisor någon gång?
Hultsfred nästa år, igen!
Bokade min biljett nu i helgen. Jag hade inte tänkt att dra dit till sommarn, men det lite billigare priset och att festivalen nu varar under fyra dagar gjorde att jag började överväga det mer och mer. Med tanke på förra årets fiasko, så borde de lära sig en läxa? Mer metal för i helvete.
Nu kanske ni undrar varför jag envisas med att dra dit, och det undrar väl jag med lite ibland, men eftersom inte alla mina vänner är die hard metal-fans så får vi kompromissa. Jag lever fortfarande i drömmen om att få återuppleva 05 igen, eller något lika bra. Vad sägs om lite Rammstien eller Volbeat kanske? Jag får ju inte hoppas på för tunga saker, men något av den hårdare skolan hade ju vart nice. SYL lirade ju där för nått år sedan.
Känns iallafall skönt att äga en festivalbiljett redan nu. Hoppas på någon mer (Wacken).
Nu kanske ni undrar varför jag envisas med att dra dit, och det undrar väl jag med lite ibland, men eftersom inte alla mina vänner är die hard metal-fans så får vi kompromissa. Jag lever fortfarande i drömmen om att få återuppleva 05 igen, eller något lika bra. Vad sägs om lite Rammstien eller Volbeat kanske? Jag får ju inte hoppas på för tunga saker, men något av den hårdare skolan hade ju vart nice. SYL lirade ju där för nått år sedan.
Känns iallafall skönt att äga en festivalbiljett redan nu. Hoppas på någon mer (Wacken).
